Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 4. Utsädesodlaren, arrendatorn och godsägaren - § 5. Den bonde som går, och den bonde som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade jag i kvällningen Södermanland och åkte genom natten
vidare ner till Östergötland, det feta och mögna. För att höra,
vad det hade att säga.
§ 5.
Den bonde som går, och den bonde
som kommer.
Det sade till en början genom min utmärkte östgötske
cicerons mun:
– Ja, Södermanland! Det är ett herre-land! Men
Östergötland! Det är ett bonde-land.
Det var riktigt. Kanhända sammanhänger nu detta med
själva läget. Det vill säga, att Södermanland såsom närmare
till Stockholm helt naturligt kommit att inom sina landamären
hysa förmögna, adliga släkter, som tillhört riksstyrelsen i
huvudstaden, speciellt förr i tiden, då avstånden spelade så
avgörande roll. Men kanske beror det också på de topografiska
förhållandena. När man rullat från Kolmårdens stenblock,
skogstjärnar och höga tallparker ner på Östgötaslätten, när
man från den i söder ser det småländska höglandet resa sig
mot himlen, har man det livligaste intryck att befinna sig i
en sådan bygd, som av gammalt älskas av rena bönder,
nämligen en vidsträckt, av naturen själv torrlagd, bördig sjöbotten.
Jag vet icke mer än två partier av Sverge, som erbjuda
känslan av dylik bottenslätt. Det är Östgöta- och Västgötaplanerna,
båda liksom nedsänkta mellan kringliggande högland, båda
med träskliknande lämningar av urtidshav, båda vidsträckta
slätytor som loggolv.
Södermanland däremot är kuperat, kulligt, av naturen
lämpat för anläggande av pittoreska herrgårdar på kullarna, i
ekbackarna. Södermanland verkar också Sverges mest
utpräglat aristokratiska landskap – vida mer än Skåne –
medan Östergötland på sätt och vis verkar dess mest kultiverat
demokratiska, tryggt, förmöget, leende och godhjärtat. Själva
vägarna utan egentliga stigningar, löpande fram i plan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
