Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr Ankarsparre! sade hon, ty hon var full
af de dödas ben och visste precis, hvar
knappen till Ankarsparres alla ledningar satt —
och som hon tryckte på den, släppte han.
— Ni har rätt, min fröken! sade han, och
det var den sedligt-religiösa makt, som
fosterlandskärleken har.
Hade denna händelse inträffat, medan
lyckan var ungdomens ideal, då är icke så godt
att säga, hvad som kunde ha skett... eller
rättare sagdt, det... ja, som sagdt, men nu
visade sig, tydligare än någonsin, att dess tid var
förbi och att plikten var ideal samt att
ungdomen, i enlighet med den vördnadsvärde
professor Wohlgemuths ord, återknutit med
fädernas ideella traditioner. Ty Ankarsparre ville
icke ha erotik utan äktenskap, och därför satt
han i sängen kall som en islake och väntade
på vigselringen. Och däråt böra vi uppriktigt
glädjas!
Och i det han allvarligt betraktade henne,
sade han:
— Men nu frågar jag er, min fröken: vill
ni bli min hustru?
— Herr Ankarsparre, svarade hon, ni är
den snällaste och finaste människa, jag
någonsin träffat, och jag kan inte säga, hvad ni gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
