Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppåtvändt, förklaradt ansikte, med en underlig, dof
röst, glanslös och död som den röda
sommarmånen, sin sång, det bästa han hade:
Ack, Värmeland, du sköna, du hä-ärliga land,
du krona för Svearikes län-der...
Det hade blifvit alldeles tyst i salen, och
man kände i luften, att det var något vackert,
som ville fram ur gubbens själ, ehuru sången
var underlig och nästan hemsk.
När den var slut, bröt en applådsalva lös,
ägnad icke gubben dock, utan Anna Litzelius,
hvars lättrörda ögon stodo fyllda af tårar och
hvars mungipor darrade.
Ankarsparre, som satt närmast, såg detta
och sade, vänd till professor Wohlgemuth:
— Herr professor! Lifvet är ändå stort
och sällsamt!
— Ja, och förfärligt! svarade professorn
med bistert ansikte.
Men endast en i salen såg bort, det var
fröken Axeline! Hon såg ut till den röda,
döda månen.
Men det var en annan person i salen, som
i stället slukat Anna Litzelius med ögonen,
och det var major Dömmare. Hans ögon
brunno, då han på detta sätt såg henne firad,
och från den stunden existerade hon ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lnankar/0227.html
