Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då slog mannen upp sina ögonlock, så att
hvitorna glänste, och ett stycke iris fälldes
långsamt ner som en nymåne, och en graflik röst
sade:
– Jag – är – mycket, men framför allt,
mitt herrskap . . .
Och nu såg han med sitt hemska ansikte
på de båda ungdomarna, som blifvit alldeles
förstelnade.
– . . . jag är lärd . . . ja, de finnas, som
anse, att . . . kort sagdt: jag är lärd!
Därmed reste han sig långsamt, bugade
och log och fick därvid det mest af godhet
lysande ansikte, samt sade:
– Då det är förenadt med en viss
sannolikhet, att vi tre komma att bilda ressällskap till
Göteborg, skall jag be att få tacka för den gjorda
inviten och presentera mig. Mitt namn . . .
Och nu förmörkades åter hans ansikte,
och han sade:
– Mitt namn är professor Wohlgemuth!
Såsom om hans lifs största plåga var att
bära detta ädla, berömda namn.
Och sen åt han med begärlighet den
erbjudna apelsinen, så att dess saft rann honom
om hakan.
– Mitt herrskap, sade han, jag anger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
