Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Som handlar om familjen Dömmares ankomst till Västkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nääh! sa skjutspojken. Det ä’ allt
Johannisson, som ä’ där, nu!
– Är slottet såldt? frågade majorn,
bestört.
– Nääh! Men det ä’ tomt!
Då såg majorn tankfullt ut till Piggsvinsborg
och teg, och här måste jag inflika den
upplysningen, att han aldrig sett grefve Sture,
men hans hustru hade som barn lekt med
honom och kallat honom Nils, hvilket sedan af
major Dömmare förändrats till Nisse, hvilket
återigen inverkat så lifligt på hans fantasilif,
att han tyckte sig aldrig ha känt någon
människa så väl som Nisse Sture!
På detta sätt rullade droskan fram mellan
de blånande kullarna, och slutligen pekade
skjutspojken på en stor, mörk, dyster lund,
ur hvars midt uppsteg en flaggstång.
– Det ä’ allt Mårstad, det! sa han och
log, och så var det äfven.
Ruskande, vaggande och skramlande som
ett gammalt piano arbetade sig ändtligen den
urgamla droskan fram till järngrindarna, och
när den stannat, hände något, som engång
skall bli uppenbaradt men inte strax. Ty
tålamod är en dygd, och man väntar aldrig för
länge, då man väntar på något godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
