- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
268

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rubrinsky hade stått orörlig med korslagda armar
och sänkt hufvud. När Georg tystnat, sade han: —
Unge man, återtåg edra penningar! Gregorius
Rubrinsky tager inga allmosor, vore det än för att dermed
kunna köpa sin sällhet.

— Ah, min herre! — svarade Georg lifligt och
med värma, — jag hoppades, att ni skulle upptaga
min handling på ett annat sätt. Ni behöfver dessa
penningar för att kunna blifva lycklig; ödet vägrade
er seger i edra försök att sjelf tillkämpa er dem. Jag
upptog edra nedlagda vapen samt stred i ert ställe och
för er räkning. Lyckan gynnade mig, jag vann och
nu, när allt är färdigt, stör ni hela min fröjd genom
att föraktligt afvisa min hjelp.

— Nej, icke så, min herre! Tro, att jag är
tacksam för ert ädelmod och er välvilja. Ni, en främling,
har uppfört er mot mig såsom den trognaste vän, det
erkänner och förstår jag i djupet af min själ. Men
edra penningar, min herre, jag eger ingen rättighet att
mottaga dem, jag kan det icke.

— Och likväl äro de vunna åt er. Jag har gjort
ett heligt löfte, att de ej skulle användas till något
annat än er sällhet. Ni säger, att ni ej vill emottaga
dem. Besinna er, min herre, ni handlar orätt.

Rubrinsky skakade på hufvudet.

— Tänk på henne, hvars hjerta är fäst vid er,

— fortfor Georg.

Rubrinsky ryckte till, en mörk rodnad utbredde
sig öfver hans ansigte, och han svarade: — Tror ni
ej, att jag redan har gjort det?

— Och ändock fasthåller ni vid att offra hennes
och er lycka åt er stolthet.

— Jag måste handla värdigt oss båda.

— Välan, min herre, då återstår mig intet annat
än att offra det erhållna bytet åt förgängelsen. Åt er
eller ingen är det bestämdt. — Med dessa ord tog Georg
häftigt de glänsande rullarne och skyndade till fönstret.
Men innan han hade hunnit att öppna detta och kasta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free