Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tyst, aldrig ett ord af beröm vidare, det
förefaller mig såsom ett hån öfver min svaghet.
Han pressade tillsammans läpparne och började
att ordna penningarne framför sig. Efter en stund
reste han ,sig upp och sade:
— Kom, Kischry, vi skola följas åt!
— Hvarthän ? — frågade denne, resande sig till
hälften från soffan, der han intagit en ganska beqväm
ställning.
— Till Rubrinsky naturligtvis.
— Till Rubrinsky, dit skola vi väl ej gå nu?
— Jo visst, genast.
— Ah, det är alldeles för sent nu.
— Ju längre vi dröja, desto senare blir det.
— Men besinna, Georg, huru o treil i gt det är
att nu åter begifva sig ut! Jag tänkte få ligga här
i natt.
Kischry gäspade våldsamt.
— Det skall du få, Micke, men ej förr, än vi
hafva slutat våra göromål. Du vet, att jag hatar alla
uppskof.
— Ja, det må jag veta, jag, fattig stackare. Vår
Herre har i sin outgrundliga allvishet skapat dig
alldeles lik en stormvind. — Kischry gäspade åter och
steg långsamt upp.
Georg hade redan påtagit sin öfverrock; Kischry
såg vemodigt på sin och vågade ännu en sista
invändning.
— Jag vet ej, om det går an, — sade han, —
att störa Rubrinsky så här midt i natten; jag tror ej,
att han tycker om att blifva störd, när han sofver.
— Han sofver säkert icke; man sofver ej, då man
är olycklig.
— Misstag! Så länge man lefver, lägger man, vid
min ära, icke bort att. sofva.
— Ah, du förstår icke, du, huru långt man kan
föras af häftiga känslor? Skynda dig nu!
Baronerna Delvi. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
