- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
254

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stan omöjlig att krossa. En gång insmugen, gäckar
han de hårdaste anfall.

Georg Delvi märkte detta, når han gick och
kämpade mot den giftiga fienden i sin barm.

Den friska vinterluften omfläktade hans
tinningar, den kalla snön knarrade under hans fotter, men
intetdera förmådde att gifva honom någon svalka.

Han skyndade framåt så fort, som om han tänkt,
att han skulle kunna fly undan oron, som q valde
hans inre, men allt hetare sjöd hans blod, allt vildare
svallade hans pulsar.

Gäckande röster hviskade till honom, at^ han
kunde glömmas, att en annan, rikare och bättre än
han, kunde taga hans hjertas brud.

Ja, midt i hvirfveln af nya bekantskaper skulle
lilli kanske skratta åt sin första kärlek.

Midt ibland dessa hviskningar hörde han en
verklig stämma på några stegs afstånd utropa:

— Hollah Delvi! Hvart ämnar du dig, bror?

Georg vände sig åt det håll, hvarifrån rösten

kom, och varseblef en lång, välklädd yngling, stående
öfvefst på trappan till ett stort hus.

Det var synbarligen denne, som hade tilltalat
honom.

— Jag är endast ute för att hem ta frisk luft
och låta aftonvinden fläkta bort bokdammet, —
svarade Georg utan att stanna.

— Nå, det låter höra sig, — återtog
bekantskapen på trappan, — vänta litet, så får jag följa med
dig, — och utan att afvakta något svar, skyndade
han med några lätta språng utför trappan och fattade
helt förtroligt Georgs arm.

Yår hjelte syntes på intet sätt belåten med det
så hastigt erhållna sällskapet. Han hörde till de
menniskor, som helst i ensamhet utkämpa striden mot
sina dystra, plågsamma tankar.

Han sade dock intet härom, utan fortsatte
stillatigande att gå framåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free