Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg rodnade äfven ofrivilligt, men Wladimir
gjorde det inkastet, att Kano som var en nordisk
kämpe borde ha varit ljuslätt, och frågade huru Lilli hade
fått veta att han var mörklagd.
Lilli måste nu helt öppenhjertigt bekänna, att
hon aldrig hade hört det af någon, men likväl alltid
hade föreställt sig, att han måste vara på det sättet,
något som föranledde Wladimir att i sin ordning rodna
— af förargelse.
I en liten besvärad sinnesstämning anträdde alla
tre återfärden, och vare sig med flit eller icke, men
Georg höll sig nu närmast intill Lilli.
Tjugosjunde Kapitlet,
Dagboks-anteckningar.
Följande dag satt Georg Delvi allena i sitt rum,
sysselsatt ined att vika långa, ljusblå pappersark och
sammanfästa dem till ett slags bok, hvari han
ämnade skrifva dels om åtskilliga händelser, som kunde
komma att inträffa, dels om en och annan förändring
i tankegången, som han märkte redan hade inträffat.
Sedan han med nål och tråd ordenfligt hade
ihop-fast bladen, skref han på det första: "Dagbok", såsom
han visste att man plägar göra, då man i ett särskildt
häfte vill anteckna tankar och händelser.
På det nästföljande skref han vidare:
”Bergelmo den 2 juli 1820.
Under det att man granskar de ting som stå nära,
kan man verkligen förbigå det som är närmast.
Jag har gjort mina betraktelser öfver hvad jag
har sett höjas, sänkas, slumra och vakna utomkring
mig; men att någonting annat, som icke synes, äfven
kan slumra och vakna, har jag aldrig riktigt tänkt p&.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
