- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
135

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och Aleck Khan trädde fram för öknens vilda
krigare, skogens jägare och herdarne från hans faders
yppiga betesmarker.

Skönt strålade kronan med de tre himmelska
stjernorna på hans hufvud, 9ch milda glänste hans
ögon mot de församlade männen.

-— Här är eder höfding. Det är Saghalians
sista ord.

Fursten af solen slöt och böjde sitt hufvud till
ro. Han var ej längre en Öknens khan.

Dagar grydde och förbleknade. Aleck Khan hade
blifvit sitt folks store och milde fader, och stjernorna
på hans krona brunno med ofördunkladt sken. Men en
afton, då han återvände hem till sitt tält, fann han på
sin väg en öknens dotter. Hennes slöja hade fallit
åt sidan, och Aleck Khan såg hennes hår svartare än
natten och mjukare än silke, hennes ögon klarare än
diamanter och hennes tänder hvitare än mjölk.

Aleck Khan kände sitt hjerta slå hårdt, han
läckte ut sin hand mot öknens dotter samt talade:

— Din skönhet har trängt in uti Aleck Khans själ,
vill du följa honom och blifva hans ögons ljus?

Flickan lyfte då sin blick upp mot den store
khanen och fängslades af hans herrliga, milda utseende,
och hon talade: — Lejana vill blifva Aleck Khans
slafvinna, hon vill följa och tjena honom. — Hon
reste sig derefter upp och lade hans hand på sitt
hufvud.

Åter grydde och förbleknade dagar.

Lejana satt en afton utanför Aleck Khans tält,
som var uppslaget under några palmer midti den
brännande öknen. Hennes ögon voro riktade mot
fjerran, der himlen lyste varm och purpurskimrande.

Plötsligt varseblof hon en ensam vandrare, klädd
såsom en Öknens son, nalkas. När han kom närmare,
såg hon att han var en högväxt man med hållning
och skick af en krigare. Hans utseende var skönt.
Ögonen lyste ädla och modiga såsom örnens, och håret
var svart såsom ebenholtz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free