- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
100

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Furstinnan mottog kejsaren med värdig hållning;
hennes ansigte var dock blekt samt bar ett uttryck a t
vemod och trötthet. Hennes klädsel var omsorgsfull
och förhöjde hennes skönhet i en ovanlig grad: ett
diadem af juveler prydde hennes hår och en lång robe
af svart sammet omslöt hennes gestalt.

De helsade under tystnad på hvarandra.

— Jag har kommit för att taga afsked af er,
madame, — sade derefter Alexander med en röst, som
han bemödade sig att göra stadig och kall.

Furstinnan förblef tyst.

— Det är alltså sista gången som jag kommer
att plåga er med mina besök, — fortfor kejsaren, —
och jag skulle icke hafva gjort det ens i afton, om
jag icke hade velat tacka er för den vackra och
rörande tafla, som ni framställde för mig under
maskeraden förliden natt.

— Förlåtelse, Sire, — stammade furstinnan.

— Ah, madame, det är onaturligt att nämna
förlåtelse i ett fall sådant som detta, —* sade kejsaren
bittert; — i stället för förlåtelse bör ni påräkna
tacksamhet, och deri hoppas jag att icke svika er. Jag
har i min tur anordnat en tafla, hvars åsyn utan tvifvel
skall behaga er; och jag ber nu att i min släde få
föra er till den plats, der stycket skall framställas.

Furstinnan bleknade, och ett grymt småleende
lekte på Alexanders läppar.

— Ni skämtar väl, Sire?

— Nej, ni har för alltid bannlyst skämtet från
mina läppar. Yill ni hafva den godheten att
efterkomma min önskan?

— Är det edert fullkomliga allvar, Sire?

— Ja, det är min uttryckliga önskan.

— Nåväl, jag lyder.

Hon steg upp och försvann genom en af
sidodör-rarne. Det var mörkt och kallt i hennes hjerta. Hon
kände sig gripen af en dyster aning. Kejsarens utseende
hade denna afton någonting hårdt och olycksbådande.
Hon hade väntat att få se honom upprörd och häftigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free