- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
68

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plötsligen, just när den förste vandraren befann sig
på det mörkaste stället af hela gränden, störtade den
andre fram och kastade honom, medelst en väl
an-bragt 8 tö t, till marken, satte sin ena hand öfver hans *
mun för att hindra honom att ropa på hjelp och
framdrog med den andra en blixtrande dolk, som han med
vild kraft höjde för att stöta i hans hjerta.

Den öfverfallne gjorde ett krampaktigt försök att
slita sig lös, men denna ansträngning hade blott till
följd, att mössan trycktes ännu djupare ned öfver hans
panna.

— Dö tyrann, — mumlade nu våldets man med
sammanpressade läppar, och hanfe höjda arm med den
blanka dolken sänktes allt närmare det bröst, som
tycktes utgöra ett mål för det rofgiriga stålet. Men
innan detta hann fram till sin bestämmelseort, innan
kanalerna för lifvets vågor hade hunnit att afskäras,
fattade en kraftig hand tag i angriparen och slungade
honom våldsamt åt sidan.

Med ett hest skri af raseri störtade denne dock
åter fram, men fann nu mellan sig och sitt
tilläm-nade offer en reslig, bredaxlad man.

— Hvem är du och hvad vill du, skurk ? —
yttrade den uykorane, i det han hastigt fattade mördaren
i axeln och höll honom fast såsom i ett skrufstäd.

— Hvem jag är — svarade den tilltalade,
våldsamt kramande dolken, som han ännu höll i sin hand.

— Jag är en olycklig, som kräfver blodsliämnd på en
tyrann. Undan med er och låt mig fullgöra ödets dom!

— Vansinnige, när invigde ödet dig till
verkställare af sina beslut?

— Under långa nätter och dagar af förtviflan.
Ah, jag har lefvat endast för att hämnas; såsom
tigern lurar på sitt byte, sa har jag afvaktat på denna
stund, och så kommer ni och ställer er mellan mig
och min vedergällning. Släpp mig endast ett par
ögonblick, och sedan är jag er med kropp och själ, om ni
så vill. — Han gjorde åter ett fruktlöst bemödande att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free