Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te, hur de där mänskorna kommit in i ens hus!
(Rycker på axlarna.) Men Herregud! Det ska’ ju också
finnas af det slaget!
Maria (stannar): Ja, — det är ju egentligen
genom Gabriel! Men i kväll borde de ändå ha gått
härifrån med något att tänka på, — om de ger sig tid att
tänka.
Erik (tankspridd): Hvad då?
Maria (ler): Det du sa’! Det du talade om! Det
borde väl ha väckt deras eftertanke!
Erik (läser alltjämt. Frågande): Det jag sa’? —
Hvad menar du?
Maria: Det du talade om . . . . . . om fru
Gullner! Det sätt, hvarpå du försvarade henne för alla
deras giftiga tungor.
Erik (likgiltigt): Nåja — försvarade, är väl litet
mycket sagdt; men det faller sig ju så naturligt, att den
starkare skyddar den svagare, när han blir angripen!
(Tar upp en anteckningsbok ur fickan. Skrifver. Halft
vänd åt Maria.) Jag kommer inte hem till lunch i
morgon, antagligen inte heller till middag. Jag har
lofvat de båda tyska professorerna . . .
Maria (blygt): Kanske du önskar ta’ dem med
dig hem till middag.
Erik (alltjämt skrifvande): Nej — det är inte
värdt! Man råkas liksom bättre, tre män så där, i
sorlet på en restaurant, än vid sitt eget middagsbord, där
värdinnan sitter och lyssnar och har tråkigt — eller
kommer med hindrande och tröttsamma frågor.
Maria (lugnt resignerad): Som du vill! (Går
åter fram och tillbaka. Stannar igen.) Erik!
Erik Wendt (som tagit en ny tidning): Nåå!?
(Läser alltjämt).
Maria: Jag tänker på, hvad du sa’ om fru
Gullner, att om . . . .
Erik (skakar tidningen litet otåligt. Småskrattar):
Det var fasligt hvad den där lilla episoden gjort djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
