Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Huru Ljungars flicka bebådade fru Ursulas undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant välde, det vore något för mig; det ensamt vore
värdigt en herskarevilja som min!
Vid dessa ord gick genom rummet en susning, som
fru Ursula hört engång förr, och när hon vände sig om,
stod Ljungars hvita flicka bakom henne. Ett besynnerligt
gäckande, hotande och trotsande löje tycktes likasom
återspegla borgfruns eget leende i den späda spökbildens
nyckfulla drag. Fru Ursula lät dock ej skrämma sig:
hon tog blott ett steg tillbaka och frågade djärft:
— Hvad vill du mig, elaka ande? Hur vågar du
trotsa min makt?
Flickan sjöng:
Fru Ursula, fru Ursula,
världen vill du söndersmula!
Ljungars bleka tjenarinna
hälsar världens herskarinna!
Tag din lott:
land och slott!
Fru Ursula, fru Ursula,
världen vill du söndersmula!
Fru Ursula, fru Ursula,
gråt de röda kinder gula!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
