Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Hvad därefter hände Ljungars barn i slottet och huru fru Ursula miste sin talisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfinna sin broder, hade fattat det raska beslutet att
själf uppsöka honom, sedan hon likväl förut varit nog
omtänksam att förskaffa sig biskopens tillstånd, eskort
och lejdebref, med sträng hotelse för hvemhelst det
vara månde, att icke hindra eller förnärma henne i
detta lofliga företag.
Fru Ursula gnuggade sina händer af hemlig skadefröjd.
— Allt går väl — sade hon till sig själf — ja i
sanning, här skall en stor förändring inträffa, ty nu har
jag dem alla i mina händer.
Hon lät alltså mottaga sin styfdotter med all
ärebetygelse, slöt henne ömt i sin famn och kunde ej nog
beskrifva sin fröjd att återse den kära, så länge
saknade dottern.
— Min fru — sade Beata otåligt — jag är hitkommen
att fråga efter min bror, som för fyra veckor
sedan hitkom i bondekläder, körande ett lass halm från
Myllyranta. Häst och släde har ni sedan skickat tillbaka,
men körsvennen är försvunnen.
— Hvad? utropade fru Ursula. Skulle den olycklige
unge mannen ha varit Birger själf? Men det är
icke möjligt!
— Hvarför kallar ni honom olycklig? frågade Beata
oroligt. Hvad har då händt?
— Jag såg honom icke — svarade styfmodern — ty
han låg här blott öfver natten i drängstugan. Dagen
därpå berättade man mig att han velat gå öfver forsen,
men isen var mycket svag, han föll in och försvann i
strömmen.
— Helgonmakt! utropade den bestörta flickan. — Men
nej, jag tror er icke; det är ni, som har dödat
honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
