Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Huru Birger af Ljungars frestades att svika sin herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värjor tala. Denna lilla silfverprydda kunga tycktes säga
till sin forne ägare: hvarför återfordrar du icke ditt arf?
— Ja, sade han, hvarför återfordrar jag icke mitt
arf? Dig åtminstone vill jag återtaga.
Och han gömde den lilla värjan under sin jacka.
Man hämtade en måltid af bröd, ost och öl. En stund
därefter infann sig Kycklingen med bud att fru Ursula
ville tala med den blifvande ridknekten om hans nya tjenst.
Birger följde med klappande hjärta och infördes i
samma halfrunda tomrum, där David engång fann den
svarta frun på Ljungars sysselsatt med stjärntyderi.
Rummet var oförändradt, Birger igenkände det ganska
väl. Hörnfönstret med den stora tuben och den svarta
gardinen, madonnabilden på väggen, planetarium med
dess silfverställning och de på bordet kringströdda underliga
pergamentsrullarna, allt utvisade att den lärda och
stjärnkunniga frun på Ljungars fortfor att sysselsätta sig
med samma hemliga vetenskaper, som ådragit henne det
allmänt spridda ryktet om häxeri och förbund med den
onde. Vid Birgers inträde hade hon troligen nyss rådfrågat
stjärnorna och varit nöjd med deras ställning, ty
öfver hennes läppar spelade ett förstucket löje, som bon
knappt bemödade sig att dölja.
— Gå du din väg! sade hon till Kycklingen.
— Får jag ej vara med, när gumor stådslar min
ridknekt? frågade gossen i en mankerad ton.
— Nej, svarade fru Ursula. Det är tid att du går
till hvila.
Gossen gick med en lång, missnöjd och misstänksam
blick på sin stränga herskarinna. Fru Ursula och
hennes styfson blefvo allena.
Ynglingen sökte samla sitt mod, ty han anade att
förklädningen ej kunde bedraga hans sluga styfmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
