- Project Runeberg -  Ljungars saga /
303

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hvad som kan hända på en vinterresa till Nådendal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men det går icke, svarade åter ryttarne.

— Det gick heller icke. Snön var på sina ställen
manshög, hästar och folk uttröttade. David begynte att
förbanna Beatas trots och sin egen halsstarrighet.

Man höll rådplägning. De fleste menade att man
måste bivuakera på isen och invänta dager. Sexton
timmar i detta mörker, denna köld, detta oväder, utan
tak öfver huf vudet, utan eld, utan föda för människor
och hästar; skulle ej detta blifva allas undergång?

— Det är omöjligt! utropade David. Vi måste
frånspänna slädarna och ridande bana oss väg!

— Det är lika omöjligt! invände knektarne. Hästarna
förmå ej bära oss tjugu steg längre.

— Så gå vi till fots och bära kvinnorna.

— Samma omöjlighet! Vi förmå knappt själfva
röra oss. Våra leder äro styfva af köld.

— Men ovädret skall upphöra.

— Icke så länge två af Ljungars släkt äro med oss i natt!

Ett väldigt slag af skaftet på Davids stridsyxa skulle
troligen kastat den förmätne talaren i drifvan, så att han
svårligen rest sig mera, därest icke slaget lyckligtvis
hade förfelats i mörkret.

Man måste emellertid tänka på någon utväg. Slädarna
spändes ur, restes på kant och öfverdrogos med
fällar, så att den kvinnliga delen af sällskapet erhöll
åtminstone något skydd mot den isande stormen. David
tog fyra bland de raskaste knektarne med sig och begaf
sig till fots att uppsöka stranden och anskaffa hjälp.

De hade icke gått långt, innan de hörde röster och
där rörde sig något emot dem, som liknade skuggor i
själfva mörkret. David och hans män hukade sig försiktigt
ned i drifvorna för att lyssna. Snart igenkände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free