Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett möte på Kuustö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina ögon till ro! Är lilla Beata allt lika gladlynt och
öfverdådig som förr? Flyger hon ännu med ett enda
hopp i sadeln, och springer hon allt ännu med den
trotsiga minen bort från Renatas förmaningar? Jag vill
minnas att hon blef skickad i skola till vår fromma fru,
abbedissan i Nådendal.
— Det blef hon och har lärt både läsa och skrifva,
sömma och sticka, men se slöjan fingo de icke henne
att taga, fastän de gjorde sig mycket besvär med den
saken, de goda systrarna. Ljungars är närmaste granne
till Myllyranta och gör ständigt förfång åt klostrets
laxpator. Det skulle allt passa i stycket för klostret och
mäster Gervasius att råda om en bit af stranden ofvanför
kvarnforsen. För resten skall du veta att jungfru
Beata är nu sexton år och vuxit ifrån Renatas
förmaningar. Men rida kan hon och svänga en lans, om
det kommer an på, och hvad bågen angår, kan jag, som
varit hennes lärmästare, skryta af att innan falken får
sikte på en orre i skogen, har han redan hunnits i förväg
af jungfru Beatas pil. Det var också orsaken hvarför
abbedissan ej mera fick händer med henne och hvarför
hon sedan i somras är skickad under biskop Arvids beskydd.
Hvad det sedan må verka till klostrets fördel, det få vi se.
— Ljungars blod! Ljungars pilar! utropade den gamle
förnöjd och strök sig om skägget. — Men säg mig, när
Beata fått lära sådana saker i klostret, måste junker
Birger, som umgåtts med svärd och lans, ha blifvit en
käck vapensven och färdig att snart få gyllene sporrar,
om han annars brås det minsta på sin fader, herr Bo.
— Birger brås på sin moder, den änglamilda fru
Cecilia, som min mor ännu omtalar med tårar i ögonen,
svarade David undvikande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
