Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Huru enviget aflopp emellan de två riddarne samt om Ljungars flicka och det sorgliga öde som följde Ljungars ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där en afbruten gren. Där en svärdslida! Det är herr
Bos! Och där...
Men David hade icke mod att utsäga ordet. Han
stod knappt tjugu steg ifrån klippan och säg tydligt en
syn, som icke var honom obekant. När den nedgående
solen sken genom löfven på dimman och klippväggen,
uppstod där densamma hvita gestalten, som tycktes
hafva sitt rätta hemvist i denna ödsliga dal. Han
kunde ej misstaga sig: det var Ljungars flicka med den
hvita klädningen, det gyllne bältet och de röda
strumporna. Hennes vanligen trotsiga och gäckande uppsyn
var nu bistrare än förr och liknade ett egensinnigt barns,
som trampat sönder sin favoritdocka. Hon stod orörlig
med till hälften bortvändt ansikte, och David tyckte sig
förnimma följande ord eller sång, hvilken måhända icke
var annat än nattvindens sakta sus i den gamla tallens
knotiga grenar:
Svarta klinga, röda klinga,
röda nål i björnens bringa,
hvem har furans krona brutit?
Hvem bar örnens vinge skjutit?
Hvem har bräckt
Ljungars släkt?
Svarta klinga, röda klinga,
röda nål i björnens bringa.
Icke vet det döda stålet
hvart dess hand har länkat målet.
Icke vet den sky, som duggar,
hvilka nejder han beskuggar.
Blinda stål!
Blinda mål!
Icke vet det döda stålet
hvart dess hand har länkat målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
