Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Om herr Bos berättelse, Olofsmässan i Nådendal samt hvad där vidare tilldrog sig under biskop Arvids besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnorna flydde, barnen gräto, och dominikanern
dundrade sina latinska förbannelser, då plötsligen skarorna
veko själfmant åt sidan och en tystnad uppstod, så
djup, att man tydligt kunde förnimma hafvets dån mot
de fjärran klipporna långt i väster.
Biskop Arvid nalkades i sin höga mitra, åtföljd af
sina klerker. Han utsträckte sin arm, hälften hotande,
hälften välsignande, och vapnen föllo ur slagskämparnes
händer. Han talade några ord till folket, fulla af kraft,
fulla af mildhet, och hela skaran af mer än tusende,
nyss så vilda, uppretade människor föll själfmant på
knä, i det att en sakta hviskning gick genom de täta
lederna:
— Helige fader, gif oss din välsignelse!
— Benedicite! sade biskopen högt och allvarligt.
— I den heliga kyrkans namn bjuder jag eder fred och
försoning. Gån, mina barn, och synden icke härefter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
