Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Vidare om försöket att rädda Ljungars barn, och hvad som då hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vänta? Ja, vänta, tills hela getingsvärmen rusar
ut öfver oss, återtog Jaakko snäsigt. Var jag icke dum
som en stallgumse, när jag följde dig hit, för att innan
nästa morgon bli slaktad som en julgris af Sven med
den klufna näsan?
— Tyst, sade David, där kommer han själf!
Medan de två öfriga höllo hästarna, hade David och
Jaakko suttit af, för att, nedhukade bakom träd och
buskar, komma gården så nära som möjligt, utan att
blifva bemärkta därifrån. Framför dem låg den ensliga,
i hela nejden fruktade och afskydda gården, eller borgen,
om man hellre så vill, ehuru Letto vida mindre än
Ljungars förtjenade denna hederstitel. Letto var helt
enkelt en ful och förfallen byggnad af groft timmer,
uppförd på en liten holme, kringfluten af den där ganska
strida strömmen och förenad med fasta landet genom
en kafvelbro, sammanbunden med vidjor, öfver den
smalare strömfåran. Den enda egentliga befästning, som där
kunde upptäckas, var en liten stenmur om fyra eller fem
alnars höjd, uppförd på holmen strax framför bron och
försedd med en trång port, för närvarande öppen och
utan försvarare. Det var tydligt, att Lettos inbyggare i
främsta rummet litade på sin bro, som med lätthet kunde
upprifvas, så snart en fiende visade sig, och åter
utläggas, när faran var öfverstånden.
På denna bro visade sig nu den välbekanta gestalten
af Sven med den klufna näsan, ledande en packhäst,
som snarare skulle passat en körsven från Myllyranta,
än en stigman från Letto, ty hästen var lastad med
fredliga spannmålssäckar. Det var ingenting ovanligt, att
dessa landsvägsriddare, när de nyss företagit sig, eller
ämnade företaga sig något rätt elakt puts, ställde sig helt
fredliga och kommo med mäld till Myllyranta kvarn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
