- Project Runeberg -  Ljungars saga /
57

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Huru den hvita flickan ledde Ljungars barn genom skogen och hvad som under tiden hände vid kvarnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bjärt i hågen, att han möjligen kunde förekomma olyckan
genom att varna invånarncepå Ljungars slott.

— Kom, sade han, låt oss genast skynda till slottet;
vi ha icke längre dit än till kvarnen, och vägen dit är
bekvämare än vår förra väg.

— Men då måste vi stanna öfver natten i slottet,
inföll Birger oroligt.

— Ja, sade David, men jag går därifrån till
Myllyranta, för att mor ej må tro oss ihjälrifna af björnar,
och i morgon kommer jag för att hämta er tillbaka till
oss igen.

— Jag vill inte till slottet, jag vill till kvarnen,
förklarade Beata i sin vanliga näpna, bestämda ton.

— Och jag vill inte heller till slottet, innan vår
far kommer tillbaka, fortfor Birger vid tanken på
styfmodern, för hvilken båda barnen hyste en instinktlik
fruktan.

David öfverlade en stund och tycktes mycket hugad
att ensam begifva sig till Ljungars och öfverlämna barnen
åt Jaakkos beskydd. Men denna plan mötte ett likaså
afgjordt motstånd. Huru kunde han också hafva hjärta
att öfvergifva sina skyddslingar sent på kvällen midti
den öde skogen, helst när denna skog befolkades af
öfvernaturliga väsenden, om bvilka man icke rätt visste
huruvida de borde anses som vänner eller fiender?

— Låt oss då vända tillbaka samma väg som vi
kommit, sade David misslynt. Jag kan aldrig tro att
den hvita flickan vill något ondt åt Ljungars barn. Se,
bon vinkar oss; låt oss följa henne, och vill hon föra
oss vilse från rätta vägen, så lofvar jag att ha ögonen
öppna.

Alla fyra anträdde nu utan dröjsmål återvägen. De
kommo öfver bäcken, de stego uppför höjden, de passerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free