- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
373

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om sex eller åtta veckor. Han hade aldrig något
förtroende till min läkekonst, trots att jag lyckligt och
vid första tag drog ut två värkande tänder på honom.

Snark har nu i månader varit ett riktigt sjukhus,
och jag tillstår, att vi börja vänja oss vid det. Vid
Meringes lagun, där vi kölhalade Snark och rengjorde
kopparn, fanns det dagar då icke mer än en enda man
bland oss kunde gå i vattnet och arbeta; de tre vita
på plantagen lågo i feber. När jag skriver detta, ha
vi förvirrat oss ute till havs någonstädes nordost om ön
Ysabel och spana förgäves efter Lord Howes ö, som är
en atoll och icke kan upptäckas, förrän man befinner
sig alldeles inpå den. Det är på tok med kronometern.
Solen skiner inte, och lika litet kan jag göra
stjärnob-servalion nattetid, vi ha ingenting annat än stormbyar
och regn dag efter dag. Kocken har lämnat oss.
Na-kata har försökt att sköta både hans syssla och sin egen,
men nu ligger han i feber. Martin har nyss kommit
upp från ett feberanfall och håller på att få det nästa.
Charmians feber har blivit periodisk, och hon sitter just
nu och ser efter i sin anteckningsbok när nästa anfall
skall komma. Henry har börjat äta kinin under
obehagliga förväntningar. Och sedan mina feberanfall
ha börjat komma lika plötsligt som klubbslag, kan jag
aldrig veta när jag drabbas av dem. Av misstag ha
vi givit bort vårt sista mjöl till några vita män, som
voro utan. Och vi veta icke när vi kunna komma till
lands. Våra Salomonssår äro svårare än någonsin, och
betydligt flere. Vår klorid blev olyckligtvis
kvarläm-nad i Penduffryn; väte-superoxiden är slut, och jag
experimenterar nu med boraxlösning, lysol och
anti-phlogistin. Om jag misslyckas i att bli ansedd med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free