Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kläder, hade vi för vår personliga del mellan sjuttio
cents och en dollar i veckan kvar. Vi hjälpté
varandra så godt vi kunde, ibland lånade den ena den
andra allt vad han ägde, om den andra skulle ut på
något storartat flickäventyr, såsom en spårvagnsfärd
ut till Blair’s Park och tillbaka — tjugu cents på ett
bräde; och så glass för två — trettio cents.
Jag brydde mig inte om att jag hade så där ondt om
pengar. Det förakt för pengar jag lärt mig bland
ostronfiskarna hade aldrig lämnat mig. För min egen
del kände jag mig nu lika obesvärad utan en tiocent i
fickan som då jag förstörde tjogtals dollars genom att
bjuda alla möjliga krogkunder på ett glas.
Men hur få fatt i en flicka? Bouis kunde inte ta
mig med sig hem till någon av dem han kände och där
jag kunde bli bekant med andra. Och fast han kände
många flickor, ville han ha dem allesammans för sig
själv; han skulle för resten inte, med det sätt gossar
och flickor ha att uppfatta en sådan sak, kunnat låta
mig få någon. Han bad dem ta med sig några
väninnor åt mig; men jag tyckte att de sågo för bleka och
klena ut i jämförélse med de praktexemplar han själv
hade.
»Du får göra som jag gjorde», sade han slutligen.
»Jag har fått de här genom att ta dem. Det är nog
det enda för dig också.»
Och han satte mig in i saken. Man måste komma
ihåg att både Bouis och jag hade det ekonomiskt
mycket dåligt. Vi måste riktigt kämpa för att kunna dra
oss fram och kläda oss snyggt. Vi träffades om
kvällarna, när vi slutat arbetet, i ett gathörn eller en liten
sockerbagarbod på en sidogata. Här köpte vi våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
