Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att när Charmi an och jag sedan om aftonen ta oss en
promenad fram och tillbaka genom stadens
huvudgata, är hon alldeles häpen över att jag känner så
mycket folk i en vildt främmande stad.
Härmed har jag velat bevisa att John Finkelman
verkligen gjorde mig en tjänst. Och var jag än
färdats i världen under alla dessa år har det varit på
samma sätt. Det må nu vara en cabaret i Quartier
Latin, ett kafé i någon liten italiensk by, en buskrog i
en hamnstad eller kanske uppe i den förnäma klubben
vid en whisky och soda; men överallt är det John
Finkelman som genast är framme, förmedlar
bekantskaper och lagar att jag får de upplysningar jag
behöver. Och i en framtid, när John Finkelman jämte
andra barbarer blivit bannlysta och inte längre
existera i samhället, måste ovillkorligen något annat
slags samlingsplatser än krogarna inrättas, där
människorna kunna lära känna varandra till ömsesidig
nytta.
Men för att nu återgå till min berättelse. När jag
vände ryggen åt Benicia, ledde min väg genom
krogarna. Moraliskt hade jag inga invändningar mot
att dricka, och jag tyckte fortfarande mycket illa om
sprit. Men jag hade blivit respektfullt misstänksam
mot John Finkelman. Jag kunde inte glömma det
spratt han hållit på att spela mig — mig, som inte
alls ville dö. Därför fortfor jag visserligen att dricka,
men jag höll alltid ett skarpt öga på John Finkelman
och beslöt att motstå alla framtida frestelser till
självmord.
I främmande städer gjorde jag genast bekantskaper
på krogarna. När jag »luffade» och inte hade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
