- Project Runeberg -  John Finkelman /
16

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansiktet i fradgan och sög i mig drycken inunder den.
Det var inte alls godt, men jag drack ändå. Och de
stora visste nog, hur det skulle vara. I betraktande
av att jag var så liten, flaskan i mitt knä så stor, och
att jag drack utan att andas med ansiktet till öronen
i fradgan är det svårt att säga hur mycket jag drack.
Jag sväljde också som om det varit medicin för att
det skulle vara över så fort som möjligt.

Jag ruskade på mig, när jag gav mig i väg igen och
jag tänkte att det nog skulle komma att smaka godt
efteråt. Jag tog några klunkar till under den långa
halva milen. Då blev jag rädd, när jag såg hur
mycket som fattades i flaskan. Men jag kom ihåg hur
man fick duvet öl friskt igen. Jag tog en kvist och
rörde om vad som var kvar, tills det skummade ända
upp mot brädderna.

Och min far märkte ingenting. Han tömde
flaskan helt och hållet med den svettige plöjarens starka
törst, lämnade tillbaka den till mig och började plöja
igen. Jag försökte gå bredvid hästarna. Jag
kommer ihåg hur jag snubblade och föll mot deras
bakhovar alldeles framför den blanka plogbillen och att
min far strök tillbaka så häftigt att hästarna nästan
trampade på mig. Han talade sedan om för mig,
att det bara behövts ett par tum till, så hade plogen
skurit igenom mig. Jag minns svagt att han tog mig
i sina armar och bar mig till ett träd, som stod vid
ena kanten av åkern, medan hela världen gungade
och svängde omkring mig. Jag var alldeles
dödssjuk och kände mig olycklig över att jag gjort något
orätt.

Hela eftermiddagen sov jag under trädet och när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free