Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett fredsamt godnatt. Hej, hej, så klinga ej bjällror annat
än i skogen.
Och de två gamle, hvitskäggige putsade och polerade,
myste och fnissade:
— Snart är den stora vintern här!
Men kring de gamla gårdarne small det i de röda
knutarna, de hvita bolstrame på halmtaken fingo en blåaktig
glans i skimret af denna måne, som leende stod på tre kvart,
och den hemlighetsfulla skogen blef allt mera spöklikt svart.
Åtskilliga år ha försvunnit sedan jag vistades bland
detta galleri af brokiga typer i Saxos stad. Jag förmodar
att de äro skingrade åt alla himlens väderstreck och
förankrats här och där vid mer eller mindre trygga
befattningar.
De flesta ha bleknat i mitt minne, men ofta dyker
ännu upp för mig skarp och tydlig denne egendomlige gamle
student, som förskingrat sin fäderneärfda gård, men flyttat
med sig sin barndoms tomtar och ställt dem på en hylla
som representanter för sitt samvete. Jag har fått höra,
att han, mot allas förundran, för längesedan lämnat
vis-domsstaden, men det är min tanke, att, om han ännu lefver,
han fortfarande har tomtarne Jakob och Johannes i
sällskap. Jag hoppas att han kommit på allt bättre och bättre
fot med dem, att han älskar och vördar dem, och att han
insett det otjänliga i att använda Nya Testamentet som
slående argument mot deras välmenande råd. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
