Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låga latituden gjorde dalens höga belägenhet detta
till en nödvändighet, om man skulle tillbringa natten
där. Innan han slutat samla bränsle hade Leoncia
redan somnat med huvudet på sin arm. Francis
bäddade sorgfälligt omkring henne med torra löv och torr
skogsmylla.
SJUTTONDE KAPITLET
Det dagas i de Förlorade själarnas dal och över
Långa huset i byn där de Förlorade själarnas stam
bor. Långa huset var drygt åttio fot långt och
hälften så brett, byggt av soltorkat tegel och resande sig
trettio fot upp till ett gaveltak täckt med halm. Utur
huset vacklade Solprästen, en gammal man, osäker
på benen, med sandaler på fotterna, klädd i en lång
kåpa av grovt, hemspunnet tyg. I hans vissnade
indianansikte funno., spår av de gamla
conquistadorer-nas drag. På huvudet hade han en egendomlig
gyllene mössa och över den en halvcirkel av blanka
guld-tenar. Meningen var tydligen att det skulle
föreställa den uppgående solen och dess strålar.
Han vacklade över den öppna platsen bort till en
stor, ihålig stock upphängd mellan två stolpar
skulpterade med totemiska och heraldiska emblem. Han
tittade bort till den östra horisonten, som redan var
röd av gryningen, för att övertyga sig att han var
ute i tid, lyfte en stav, i vars ända satt en kula av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
