Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi sannolikt nu ha varit en halv mile härifrån, på väg
rundtom klippan, och avlägsnat oss allt längre ocii
längre med varje steg.”
”Men här är ju kalt som i ett urblåst ägg”, sade hon
sedan.
”Naturligtvis”, sade Henry. ”Det här är bara
tamburen. Så dumt skulle inte Mayaindianerna ha dolt
skatten som conquistadorerna voro så galna efter. Jag
kan nästan slå vad om att vi nu äro nästan lika långt
ifrån att finna den verkliga skatten som vi skulle vara
om vi inte vore här, utan i San Antonio.”
Tolv å femton fot bred och av oberäknelig höjd
ledde en gång dem ungefär fyrtio steg framåt eller,
som Henry beräknade det, drygt hundra fot. Sedan
smalnade den tvärt, vek av i rät vinkel åt höger och
sedan i en liknande rät vinkel åt vänster, varefter de
kommo in i ännu en rymlig kammare.
Ännu visade det hemlighetsfullt genomsilande
dagsljuset dem vägen, och Francis, som gick i spetsen,
stannade så tvärt att Leoncia och Henry, som följde efter
i gåsmarsch, stötte ihop med honom. Där stodo de
nu, Leoncia midt emellan dem, och hade framför sig
en lång allé av människor, för längesedan döda, men
icke förmultnade.
”Liksom egyptierna kunde Mayaindianerna konsten
att balsamera”, sade Henry och sänkte omedvetet
rösten till en viskning i närvaro av så många obegravna
döda, vilka stodo där upprätta som om de ännu
levde.
Alla voro europeiskt klädda, och alla hade europeiska
ansikten. De buro ännu, liksom i livet,
conquistado-rernas och de engelska piraternas av ålder multnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
