Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andäktigt; sedan vände han sig till vännerna som
åtföljde honom!. ”Där är han, den dumma, skamlösa
varelsen som har rymt från sin skuld till mig! Grip
honom! Han skall få så mycket stryk att han skall
ligga på rygg i en hel månad!”
Haciendadon sprang bakom Leoncias mula, och
peonen, som dök under mulans nos, skulle ha kommit
undan in i djungeln, om inte en annan av haciedados
sporrat sin häst, hunnit upp honom och ridit omkull
honom. De vid sådant vana haciendados ryckte
hastigt upp den stackars uslingen, bakbundo honom och
knöto ett rep om hans hals.
Francis och Henry protesterade.
”Senores”, svarade haciendadon, ”jag hyser lika
stor aktning och respekt för er som för den ädla
familjen Solano som beskyddar er. Er trygghet och ert
välbefinnande äro heliga för mig. Jag vill med mitt
liv försvara er mot allt ondt. Jag står till ert
förfogande. Min hacienda tillhör er, liksom allt vad jag
äger. Men det här med peonen är en helt annan sak.
Han tillhör icke någon av er. Han är min peon, min
gäldenär, och han har rymt från min hacienda. Jag
hoppas att ni förstå och förlåta mig. Detta är en
fråga om mitt och ditt. Han är min egendom.”
Henry och Francis växlade häpna och
obeslutsamma blickar. Det var landets lag, det visste de mycket
väl.
”Den Stränge Rättsskiparen förklarade min skuld
ogiltig, det kunna alla här intyga”, sade peonen.
”Det är sant, Rättsskiparen utplånade hans skuld”,
bekräftade Leoncia.
Haciendadon smålog och bugade sig djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
