Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns en kraft som förmår öppna detta slutna
gap. Det är tron, tron på Gud.
I Abraham fann denna kraft ett redskap. Han
lämnade allt för Guds kallelse, som han trodde.
Han försakade de feta markerna. Ty han trodde.
Han bar fram sin ende son i lydnad som offer åt
Gud. Ty han trodde Gud. Då tog världen ett
gott steg framåt. Några bland trons faders barn
blevo redskap för trons vidare frampressande av
den gamla världsskutan. Men så klämde egoismen
ihop käftarna igen och satte punkt för
utvecklingen. Det blev en tystnadens och dödens epok.
Själviskhet och köttsligt jag-intresse satte sig i
högsätet och gjorde en religion av egoismen, en
de heliga fädernas religion. Det blev tradition
och helgd över det förfinade köttets intressen,
jaglivets trältjänst hade av fäderna genom otaliga
konstgrepp och stadgar upphöjts till eh andlig
gudstjänst:
”1 haven hört det är sagt till de gamle.” —––-
Men nu var tiden för det stora framsteget
kommen. ”Trons hövding” satte in med den stora
kraften och icke bara bände upp egoismens
skruvstäd utan bröt sönder det: "Jag säga: eder ■–––”.
Allt sedan dess äro dessa käftar väl omsorgsfullt
oupphörligen lappade men dock för alltid
krossade.
Jesus, trons begynnare och follkomnare, för in
den överlägsna godhetens krafter och skall genom
dan föra tidsåldern till sitt mål. Såsom aposteln
Paulus säger: ”Låt dig icke övervinnas av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
