Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bygd uppfylldes med dess himmelska doft. Icke
nya lokaler, icke nya förhållanden och icke ens
nya* människor behövdes, då Guds tid var inne.
En judisk gammaldags synagoga dugde till
kristendomens första tempel eller kyrka. Den gamla
goda seden var en god utgångspunkt för det nya.
Och timmermanssonen gick direkt in i det
översteprästerliga ämbetet, när Guds behagliga timme
dog. Just där vi äro, i våra vardagliga
levnadsförhållanden, just som vi äro få vi bida efter
Herren, efter bönhörelse och nya tider.
Vilken härlig stund för Naaaret och för världen
hade ej nu uppgått. Den tusenåriga gamla
judiska formen fick äntligen sitt livsinnehåll. I den
tusenåriga park, som Gud avskilt ur mänskliga
hetens skog, hade äntligen det ädla träd skjutit
upp, där Guds andes duva kunde förbli boende:
”Herrens ande är över mig ––––-—!”
Alldeles som prästen Sakarias fick sin stora
uppenbarelse, under det han sysslade med sin
kallelse, så fick Nasarets synagoga Frälsaren
under den goda sedens övande. Herren Jesus
var trogen denna sed, att samlas till gudstjänst
på sabbaten, ochunder trohet mot det gamla goda
var det som det nya översvinneliga erhölls. Må
vi lära härav att bida efter nya välsignelser och
högre ljus under trohet och kärlek i det som vi
rédan äga. Det var i den gamla synagogan, det
var den gamla seden; och bland folket ses på
sedvanligt vis den gamle kände timmermannens son.
Och likväl är allt så nytt. Ny är sabbatsfriden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
