Men ute på kyrkogården ligger en liten grav. Den är ordnad som en trädgård i smått med en häck av buxbom, ett rosenträd och en kulle med friskt gräs, på vilkens krön växer tätt med penseer. Den är olik alla andra gravar, och över den grönskar en ensam lind.
På kullen är en sten, och på stenen läsas orden: »Vår lille Sven».
Där sover vår lycka, som en gång var större än andras. Där under
jorden är min hustrus själ fången, bunden med trolldomsband, och ingen
kärlek kan föra den åter till jorden.
