Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, »och sedan vill jag att du också skall öppna hela
ditt hjärta för mig.»
»Är denna kärlek till mig något nytt?» frågade
hon. »Ett recidiv?»
»Ett recidiv — ja och nej.»
»Jag trodde att jag länge bara har varit en vana
för dig», sade hon.
»Men jag älskade dig hela tiden.»
»Inte vansinnigt.»
»Nej», medgav han. »Men pålitligt. Jag var så
säker på dig och på mig själv. Det var för mig
någonting orubbligt och fast beståndande. Det var
orätt av mig. Men då denna orubblighet visade sig
vackla, flammade hela min kärlek till dig upp. Den
fanns där hela tiden, en stadig, lugnt brinnande låga.»
»Men jag — ?»
»Det komma vi nu till. Jag ser din oro nu, jag
såg den nyss. Du är så genomärlig och sann att
tanken på att dela dig mellan två män är
motbjudande för dig. Jag har inte läst orätt i dina ögon.
Det är längesedan du tillät mig någon smekning.»
Han ryckte på axlarna. »Och lika längesedan jag
velat ge dig någon smekning.»
»Du har alltså vetat det från början?» frågade
hon hastigt.
Han nickade.
»Kanske», sade han eftertänksamt, »såg jag det
komma innan du själv visste av det. Men vi ska inte
fördjupa oss i detta eller annat...»
»Du har sett. . . ?» försökte hon fråga, full av
blygsel vid tanken på att hennes man bevittnat någon
smekning mellan henne och Graham.
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
