Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flata marken, håller strängt på fakta och lagar, tål
inte luftiga fantasier och spekulativa såpbubblor...»
– – –
Liksom vid bordet kunde man ej heller senare på
kvällen ana att det ej stod rätt till med Dick. Han
tycktes vilja fira Lutes och Ernestines återkomst, fann
sig ej i filosofernas tungrodda tal och sprudlade av
infall och upptåg. Paula lät smitta sig och bistod
honom i hans gyckel som ingen undgick.
Det lustigaste var »välkomstkyssen». Den slapp
ingen ifrån. Graham hedrades med privilegiet att vara
den förste som tog emot den, så att han sedan kunde
få bevittna de andras fiasko, då de en i sänder
leddes in av ,Dick från pation.
Vägledd av Dick kom Hancock gående inåt
rummet och stannade framför Paula och hennes systrar,
vilka stodo i rad på tre stolar midt på golvet. Han
fixerade dem misstänksamt och envisades att gå rundt
och bakom dem. Men det tycktes inte vara något
ovanligt hos dem, utom att var och en var klädd i
en manshatt av mjuk filt.
»Det här måtte bli trevligt för mig», sade Hancock
där han stod på golvet framför dem och såg upp på
dem.
»Ja, det blir trevligt», försäkrade Dick honom. »Som
representanter för det vackraste på ranchen ska de
ge dig välkomstkyssen. Gör nu ditt val, Aaron.»
Med en rask svängning för att övertyga sig att
ingen lömsk fara lurade bakom honom frågade Aaron:
»Ska alla tre kyssa mig?»
»Nej, gör ditt val vem som skall ge dig kyssen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
