Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans — som för länge sedan besökt dem i Stora
huset. Paula hade förklarat att hon inte ämnade rida
ut den eftermiddagen, och under lunchen hade hon
hört honom och mrs Dehameny komma överens att
rida till rödtallskogarna bortom filosofernas lund. Och
vem var det om icke Paula som ej långt efter det de
begivit sig av hann upp dem och gjorde sig till den
tredje i sällskapet! Han hade då dragit på munnen
och haft ofantligt roligt åt Paula, ty varken han eller
mrs Dehameny hade haft någon särskild avsikt med
ridturen.
Han hade alltså från början satt en gräns för sin
artighet mot andra kvinnor. Alltsedan dess hade han
varit mycket mindre på sin vakt än Paula. Han hade
till och med uppmuntrat henne, givit henne fria
händer, hade varit stolt över att hans hustru drog dit
älskvärda män, hade glatt sig åt att hon var road
av dem. Och med rätta, tänkte han. Han hade varit
så säker på henne — mera än hon hade rätt att
vara säker på honom, det erkände han. Och de tolv
åren hade bekräftat hans tilltro, så att han nu var
lika säker på henne som på att jorden vände sig
på sin axel. Och nu, tänkte han, var jordens
rotation en ganska osäker sak, och man kunde verkligen
börja undra om den inte snarare var platt som en
pannkaka.
Han såg på sitt armbandsur. Om fem minuter skulle
Graham stiga av tåget i Eldorado. Dick, som själv
var på hemväg från Sacramento, körde med ursinnig
fart. Om en kvart flög det tåg förbi som Graham
kommit med. leke förr än han hunnit ett godt stycke
förbi Eldorado hann han upp Duddy och Fuddy.
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
