Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så livets gång. Levnadskonsten bestod i att minska
lidandet. Det ansåg lyckligtvis Dick själv. Alla tre
resonerade de så. Och det fanns intet nytt under solen.
Otaliga generationers otaliga trianglar hade alla fått
sin lösning på något sätt. Alltså skulle även detta
problem bli löst. Alla mänskliga konflikter fingo ju
sin lösning.
Han fördrev ali nykter eftertanke ur sin hjärna
och återgick till minnets lycksalighet, lade åter
smekande handen på sitt knä och lät sina läppar inandas
hennes andedräkt. Han höll in Selim för att ömt
betrakta sin böjda arm som omslutit henne.
– – –
Icke förr än vid middagen återsåg Graham Paula
och då var hon den vanliga Paula. Ej ens hans
skarpsynta öga kunde upptäcka någon skugga av dagens
stora händelse eller av den vrede som kommit henne att
blekna och hennes ögon att blixtra, då hon halvt höjt
sitt ridspö för att slå honom. Hon var i allt Stora
husets Lilla dam.
Till och med då hans ögon råkade möta hennes,
voro de lugna och klara, utan en skymt av någon
hemlighet. Vad som underlättade situationen var
närvaron av flera nya gäster, damer, vänner till henne
och Dick, som kommit dit på ett par dagar.
Följande morgon i musikrummet träffade han dem
och Paula vid pianot.
»Sjunger ni inte, rnr Graham?» frågade en miss
Hoffman.
Graham hade hört att hon var redaktris för en
damtidning i San Francisco.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
