Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni vara god och rätta det typografiska, lämna mr
Manson korrekturen så att han får granska det faktiska
och sedan skicka av dem.»
Till klockan elva tog Dick emot sina förvaltare ocb
förmän. Sedan kom mr Bonbright med sin packe
telegram, och innan de expedierats var det lunchdags.
För första gången ensam sedan han sett jaktvagnen
rulla bort gick Dick ut i sin sovloggia, till raden av
barometrar och termometrar på väggen. Men han
hade ej kommit för att rådfråga dem utan för att se
forskande in i den unga kvinnans ansikte, som
smålog mot honom från den runda träramen.
»Paula, Paula», sade han högt, »ämnar du
överraska dig själv och mig efter alla dessa år? Håller
du på att bli yr i huvudet nu, så gammal som du är?»
Han satte på sig damasker och sporrar för att
vara färdig att rida ut efter lunchen, och vad han
därvid tänkte uttalade han till porträttet.
»Låt kapplöpningen starta», mumlade han. Och
efter en paus tillade han, i det han gick: »Öppet fält
och ingen mannamån . . . ingen mannamån.»
»Om jag inte reser snart, måste jag bli pensionär
och flytta till filosoferna i mandronolunden», sade
Graham skrattande till Dick.
Det var dags att samlas till cocktail’en, och Paula
och Graham voro de enda av utfärdsdeltagarna som
ännu infunnit sig.
»Om alla filosoferna tillsammans ändå ville skriva
en bok!» sade Dick misslynt. »Herre Gud, gosse
lilla, du måste skriva din bok färdig här. Jag satte
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
