- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
149

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Graham uthärdade hennes långa blick och svarade:
»Hon var kanak.»

»Drottning, om jag får be», inföll Dick.
»Drottning och ättling av en gammal hövdingsläkt. Hon var
drottning på Huahoa.»

»Var det hövdingblodet som kom henne att stå
ut längre än infödingarna?» frågade Paula. »Eller
hjälpte ni henne?»

»Jag tror visst att vi hjälpte varandra bägge två
mot slutet», svarade Graham. »Bägge voro vi
maktlösa längre eller kortare stunder. Ibland var det den
ena, ibland den andra som var alldeles förbi. Vi
kommo i land i solnedgången — det vill säga en
järngrå klippstrand där sydostpassadens höga
bränningar bröto sig. Hon högg tag i mig i vattnet och
läste lagen för mig för att få mig att ta reson. Ser ni,
jag ville låta kasta mig i land, och det hade varit döden.

»Hon kom mig att inse att hon förstod saken bättre
än jag, att strömmen skulle föra oss västerut längs
stranden och på två timmar föra oss till ett ställe
där vi kunde landa. Jag kan svära på att jag antingen
sov eller var medvetslös under större delen av dessa
två timmar, och jag kan svära på att hon befann
sig i någotdera av de där tillstånden då jag vaknade
och märkte att jag inte längre hörde bränningarnas
dån. Sedan var det min tur att ta hand om henne
och knåda henne till medvetande igen. Det dröjde
tre timmar till innan vi gledo upp på sanden. Vi
somnade så snart vi kommit upp ur vattnet. Följande
morgon väcktes vi av den brännande solen, och vi
kröpo in i skuggan av några vilda bananträd, funno
dricksvatten och somnade igen. Nästa gång jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free