- Project Runeberg -  Liljecronas hem /
127

(1911) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÄNRIKEN.



Den nya prästfrun på Lövdala hade för vana att skicka
budsändningar och små uppdrag med alla människor.
Antingen det var en bonde eller en herrkarl, som for förbi
prästgården, brukade hon stå på kökstrappan och vifta och
ropa, tills han stannade. Sedan var det för Maja Lisa eller
lilljänta att rusa upp till vägen och be de resande, att de
skulle vara så beskedliga och ta med sig en mark smör, som
fru Raklitz ville sälja till kaptens på Berga, eller lämna
tillbaka en vävsked, som hon hade haft till låns från gamla
fru Moreus.

Ibland hittade hon på att be om sådant, som var både
svårt och besvärligt, och snart blev människor riktigt rädda
för att ta vägen förbi Lövdala. Tråkigt var det att säga nej
till prästfrun och alldeles omöjligt att slippa förbi, utan
att hon såg, när man kom.

Hur som helst, hade hon en ovanlig förmåga att få folk
att gå hennes ärenden. Hon var till och med i stånd att få
en sådan odåga som vackra Örneclou att göra henne en
tjänst.

Det såg just inte ut, som om det skulle bli någon vänskap
mellan fänriken och prästfrun, då han kom till Lövdala den
sista veckan i januari. Han brukade alltid komma vid den
tiden och stanna en åtta, fjorton dar. Men prästfrun sa, strax
han kom, att hon nog skulle laga, att den där lättingen inte
blev gammal i gården. Hon hade just kommit i de rätta
arbetstagena efter allt kalasandet i julas, och hon ville inte
ha någon främmande i huset, som de skulle behöva att passa
upp på.

Och så var det inte bara Örneclou själv, som man fick ta
emot, utan så fattig han var, kom han åkande efter egen
häst. Och hästen skulle ha mat och skötsel, den, likasåväl
som husbonden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free