Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som väl borde vara den första till att önska, att dottern
skulle bli en stadgad människa och tänka på annat än att
spektaklas. Men hon ville göra sin plikt mot henne i alla
fall. Det var inte många, som vågade sig på den, som skulle
ta Lövdala och hela socknen i arv.
Det var rikligt med bjällerklang i luften. Här uppe i
Lobyn möttes vägar från fyra håll, och på allihop kom det
slädar med folk, som skulle till bröllopet. Det var att vänta,
att det skulle bli storståtligt. För innerligt väl, att hon hade
kunnat avstyra, att styvdottern kom med! Det var just i dessa
gamla bondgårdarna, som de krusade mest för henne.
Man kunde inte vänta annat, än att hon skulle bli lat
och högfärdig och sådan, att hon tyckte sig kunna göra vad
som helst. Ja, hon visste nog vad som skulle vara bäst för
styvdottern. Men än så länge ville hon inte en gång säga
ut det i sina tankar.
Kanske hon i alla fall kunde slå två flugor i en smäll.
Kanske hon kunde få kortare kyrkväg och på samma gång
lära styvdottern, att hon inte var någon prinsessa, utan bara
en simpel prästgårdsmamsell — — —
Ja, detta visste hon att hon måste gå igenom. Hon hade
inte kommit inom dörrn, förrän alla människor började
fråga varför inte prästdottern var med.
Innan hon hade hunnit knäppa upp knapparna i pälsen,
hade hon redan fått förklara tio gånger hur tråkigt det var,
att inte Maja Lisa hade velat fara ifrån den gamla
mormodern där hemma.
De flesta nöjde sig ju med detta, men värdfolket i
bröllopsgården ville ha bättre besked.
Gamle Björn Hindriksson och hans hustru hade fått hålla
på i flera år, innan de hade kunnat övertala den yngsta
dotterdottern, hon, som skulle ärva gården, att gifta sig
med en man, som de hade valt ut åt henne. Och till lön för
eftergivenheten ville de nu att hon skulle få ett bröllop så
hedersamt, som de kunde åstadkomma.
Björn Hindriksson var så gammal, att han kom ihåg herr
Olavus, den förste Lövdalaprästen, och hans hustru, fru
Katarina Hesselgren, och den respekt, som han hade känt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
