Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartsjöprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle säga hur mycket var och en av dem borde ha, så att
de skulle slippa att dra saken inför tinget.
Det tog minst en timme, innan han kom så långt med dem,
att han fick bjuda dem på förlikningssupen.
Under tiden satt lilljänta i ett mörkt hörn av lagården
och pratade med mor. De hade slagit sig ner på var sin
mjölkpall, och lillgossen satt i knä på lilljänta. Han var så
glad åt henne, att han inte kunde skiljas ifrån henne.
Mor och lillgossen hade varit kvar i Nygård ända sedan
annandagen. Nu skulle de hem, men de hade tagit den längre
vägen förbi Lövdala för att få se hur lilljänta hade det.
Lilljänta hade visst aldrig känt sig så glad, som då hon
hade fått se mor komma in i köket. Hon kom just lagom
för att hjälpa henne med hennes stora bekymmer.
När de hade kommit ner i lagården, hade mor för det
första fått lov att reda ut för henne hur det förhöll sig
med den nya sagan om fröken Snövit, som lilljänta hade
legat och hört på två nätter å rad. Kunde det vara möjligt,
att prästdottern hade talat om sig själv?
När lilljänta hade berättat den så gott hon kunde, teg
mor en lång stund. Till sist sa hon:
— De trodde väl inte, att du hade så mycke förstånd,
att du skulle begripa vad de sa. Men när du ändå har
gjort det, så får du visa, att du också har förstånd att tiga
med det.
Men detta var inte allt, utan lilljänta hade annat på
hjärtat också.
I går på förmiddagen hade prästfrua kommit fram till
henne och sett så vänlig och blid ut och frågat om hon
trivdes eller om hon längtade hem.
Jo då, hon trivdes visst och hade det så bra. Och hon
tyckte så mycke om hönsena.
— Jaså, hade då prästfrua sagt och småskrattat, är det
ingen mer än hönsena, som du tycker om?
Joo, lilljänta tyckte också om prästdottra.
Prästfrua hade småskrattat igen. Hur kunde det komma
sig, att hon tyckte om mamsell Maja Lisa?
Det var därför, att hon talade om så mycke vackert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
