Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Snövit svarade helt vänligt. Hon tyckte om
drängen, för att han talade väl om söta far.
”Jag vet, att både ni och han är snällt folk”, sa drängen.
”Ni är så snälla, så ni unnar nog en fattig dräng att smaka
på era äpplen utan att ta betalt för det.”
Och innan fröken Snövit rätt begrep vad han ämnade,
hade han plockat till sig en grabbnäve av de sköna äpplena
och rusat bort med dem. Och jäntan, som han hade haft
vid armen, tog också några äpplen och sprang. Och likaså
gjorde kamraten och kamratens jänta.
Men fröken Snövit hade ju aldrig kunnat tänka sig något
sådant. Och hon blev så över sig given för att de hade
sprungit bort med så många äpplen, som hon inte hade
fått betalt för. Hon ville skynda efter dem själv och ta
tillbaka äpplena, men hon tordes inte det heller, utan hon
skickade drängen och pigan, som stod bakom henne, för att
löpa efter dem. I detsamma märkte hon, att hela folkhopen
kom helt tätt inpå disken. ”Nu kommer de och köper”,
tänkte hon och fick nytt mod.
Men nej, om de köpte! Det var inte deras mening, utan
de sprang fram, en tie stycken i taget, och tog så många
äpplen de förmådde och ropade på samma gång, att hon
och hennes far, de var så snälla, så att de begärde nog inte,
att fattigt folk skulle betala för ett par äpplen. Och alla
de smågossarna, som hade stått framför äpplena och sett
dem blänka hela dagen, de ryckte av sig sina luvor och
fyllde dem, och alla de småjäntorna, som hade stått och
känt hur det hade vattnats i munnen, de störtade fram och
strök ner tjogtals med äpplen i sina förkläden.
Fröken Snövit la sig ut över äpplena för att skydda dem
med sin kropp. Men vad hjälpte det? Och hon grät och
hon bad och hon ropade, att de gjorde henne olycklig, men
vem frågade efter henne? Det var inte bara smågossar och
småjäntor, som plockade till sig äpplen, utan det var stort
folk också. Och de skrattade och var så lustiga och tyckte,
att detta bara var ett litet marknadsskämt. Och var och
en, som tog ett äpple, ropade till henne, att hon och hennes
far var så snälla, så att de unnade dem nog ett par äpplen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
