Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tror, att hon aldrig kunde säga nej åt söta far,
sa fostersystern.
— De gick förbi lagården och kalvhagen, för de skulle
bort på södra gärdet, där Långe-Bengt och de två
Vetterpojkarna höll på att slå av gräset. Det var ingen lång
vandring just, men det tog alltid sin tid att gå ut och gå
med söta far.
Han stannade för att se på korna, och han stannade
för att prata med lagårdspigan. När de kom till kullen med
björkarna, stannade han och vände sig om för att se på det
nya boningshuset, som han själv hade satt upp. Och litet
längre fram gjorde han ett nytt uppehåll för att räta på en
ungtall, som hade blivit omkullsparkad.
Men nu får jag säga, att aldrig kunde fröken Snövit vara
sur länge, då hon var i sällskap med söta far. Hon blev
alltid så full av öm förundran över att han kunde vara
som han var.
Jag menar också, att fröken Snövit inte hade orätt, då
hon fann det skönt och rörande, att söta far hade stannat
hela livet som komminister i en liten, fattig församling långt
borta i Värmland. Han, som var så lärd och som ägde en så
oemotståndlig vältalighet, och som därtill var så ståtlig och
intagande, hade säkert kunnat bli domprost eller biskop,
om han bara hade velat. Tror du inte det också?
— Inte är det gott för mig att säga något om fröken
Snövits far, sa prostinnan, men nog tror jag, att han kunde
ha nått fram till vad som helst, som han hade eftertraktat.
— Jag kan visst inte säga det så, som fröken Snövit
kände det. Men jag tror, att hon sa till sig själv: du Snövit,
som ingenting är och ingenting kan och ingenting har upplevat,
skäms du inte att gå och vara i dåligt humör? Tänk
på söta far, som aldrig klagar och aldrig önskar sig något
och som alltid visar världen ett glatt ansikte! — Fröken
Snövit ursäktade sig därmed, att hon bra gärna hade velat
få ner lärftsväven, innan hon for hemifrån. För det var
tvungen sak, att hon följde mormor till Loka brunn denna
sommarn. Förra vintern var gikten gruvlig mot mormor. Den
hade tilltygat hennes händer, så att man kunde gråta. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
