Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfver Urani - Orpheus till Apollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
»Min mor . . . min mor!» - Sin lia döden höjer
Han slår - du störtas i hans famn.
Se’n tjugu somrar ljuft försvunnit
I vårdnad, ömhet, tacksamhet;
Se’n i sitt barn en moder funnit
En himmel utaf salighet;
Se’n hoppet re’n dess bröst intagit
Af barnbarn att omfamnas . . . nej!
Se allt af dödens åska slagit -
O Gud! hvad slukar grafven ej!
Ej någon tid skall mäktig blifva
Att plåna dig utur mitt bröst;
Ack ve den vän, som söker gifva
Åt detta hjerta minsta tröst.
Men svarta stormar molnen härja
Och midnattstimmen redan slår.
Jag gråtande till grafven går,
Att der dig denna trohet svärja.
Orpheus till Apollo.
qJRet var en tid ... o ljufva minne!
"^ Då kärlek gjorde allt mitt väl;
Mitt hela väsen var ett sinne
I min i vällust dränkta själ.
Att frukta, hoppas, längta, njuta,
Och Eurydice i skötet sluta,
Var då mitt sälla tidsfördrif;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
