Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Önskan i en mulen stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
Du, o fader, på mig tänkte,
Då jag i mitt intet låg;
Du min brist och svaghet såg,
Och det hjerta du mig skänkte:
Släck den eld, som blef mitt brott!
Du den i mitt väsen tände,
När du, evige, mig sände
Utaf ljuft och ledt min lott.
Se den ros, som jorden pryder,
Huru den sin bane får
Och till sin förvandling går:
Jag dess vink ock villigt lyder,
Blott mitt fångsel må bli kort;
Lians hugg jag icke aktar,
Men med vinterns slut af v aktar
Vårens blomster, som dog bort.
Jag har denna telning varit,
Som olyckligt runnit fram
På en annars lycklig stam:
Jag den art du gaf förfarit;
Bryt då oartsgrenen af,
Men låt se’n en ny sig lifva,
Som må bättre frukter gifva;
Glöm mitt fel, men ej min graf.
-oC^o^o–––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
