Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ode till finska soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Då på din ovän du dig hämnat,
Och segern simmat i ditt blod.
Alltse’n den store Carl i ärans sköte stupat,
Dig ingen konung fört i spetsen förr än nu.
Mins, dina fäder då i faror sig fördjupat:
Som Carl gick Gustaf fram ... men folk, hvad gjorde du?
Europa tror, att nu till slafvar
Du dina barn har bortsålt re’n,
Och att du bäfvat på de grafvar,
Som hölja dina hjeltars ben.
Sin kung kan blott en bof bedraga:
När såg du mod förutan dygd?
Ja, mindre skam att flykten taga,
Än sälja egen fosterbygd.
0 mina fäders land! o Sverge! Wasars rike!
Hvem nu för dig sitt lif med mod och vallust ger?
På tronen eger du en Gustaf Adolfs like:
Ack, att hans hjeltar ej vid tronen finnas mer!
De finnas! Se hvar blodet flyter
T hafvets segelfylda famn,
Der dundret uti stormen ryter
Vår oväns fall och Gustafs namn,
Och segern ner för Carl sig böjer
Och hyllar svärdet i hans hand,
Och Svenska lejonet sig höjer,
Att famna öfver Wolgas strand.
1 hjeltar, hvilkas blod med Höglands böljor flutit,
Förmå ej edra sår att afund väcka opp?
Och har din död, o Horn! den längtan ej ingjutit.
Att tör millioners väl få sluta lifvets lopp?
O höga känsla! starka låga!
Som upphöjt våra fäders själj
Lidner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
