Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Stenbock.
Han yppas af ditt skrän, ditt rop, ditt buller.
Johan.
Mins,
Att här är Eriks slott.
Märta Lejonhufvud.
En lejoninna, prins,
Hvars ungar röfvas bort, och i hvars blod hon flyter,
Lär litet bry sig om i hvilken nejd hon ryter.
Johan.
Grefvinna, himlen bäst min ömma afsigt vet.
Jag ledes ej af hämd, men blott af mensklighet;
Och om din tystnad viss vill jag min ed dig gifva,
Att Sturen skall i dag med Sverge räddad blifva.
Märta Lejonhufvud.
Hvem? Sturen? Hör jag rätt?
Johan.
Jag fordrar blott af dig,
Att strax din yngste son för folket visar sig.
Då jag i lägret är och krigsbarn fått om händer:
Låt honom träda fram för Svea Rikes Ständer:
Han följd af hopen blir, som redan rest sig opp.
Märta Lejonhufvud.
Min prins! .. . förmätna bröst, du öppnas än för hopp.
Jag hoppas redan, prins; . .. jag kan för fröjd ej säga
Allt hvad jag hoppas nu. Att dig, min maka, ega,
Dig lycklig se ... men ack! jag vågar mer; jag tror,
Att än af mina barn få kallas lycklig mor.
En jernport öppnar sig ... kom i min famn tillbaka...
Hvad ljuflig blandning hörs ,, , min mor ... mitt barn?
min maka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
