Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Andra afdelningen - Nionde inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Farväl! . . . hvilken framtid! o fasa!
Kring klippor en ljungande sjö ...
Men hastom! - när åskmolnen rasa,
Då söker sig svanen en vass, för att dö.
En röst.
Med blommor kring sitt spridda hår,
Ej någon yngling mer
Med harpan upp i templet går,
Och Zions Gud tillber.
Hans brud, följd af en gammal far,
Ej honom kransar bär,
Af honom bröllopsfacklan tar
Och offrar dufvor der.
Kör af fångna israeliter.
På gruset af förstörda städer
Man oss i hedna öknar för;
Och hämden här på nordanväder
Med spökens gny framför oss strör
Ett blodigt stoft af våra fäder.
En flicka.
Från Salems lugna hyddor drifven,
Af mor ... af alla öfvergifven,
Jag, skogens dufva lik, i ödemarker far.
I käre vålnader af dem jag älskat har,
I denna dödens natt, när mina fjättrar skramla,
Vid bergets trädbeväxta fot,
Ack måtten I er då församla
Att taga der min fria själ imot.
Må, stjernor s sorgsna drott, du ej ditt anlet’ dölja,
När, lika kysk som Jordans bölja,
Jag i dess djup mig störtar ner;
Men att mig dina blickar följa7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
