Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Första afdelningen - Tredje inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Barrabas.
I mödrar! I, som här bland döda kroppar famlen!
I barn, som darren fram med spökens hemska ljud!
Till hämd, till hämd er hit församlen!
Och du, tyrann! hör, rys! - det är en Gud.
Zorobabel.
Hvad vill du mig?
Barrabas.
Du vet, man templet nyss betäckte
Med dessa vålnader, som kallas vårt försvar.
Din dotter sina barn till altarfoten bar,
Och de mot hennes bröst de späda armar sträckte,
Och ropade, hur ömt: »Min mor. hvar är din far?
»Hvar är han, att ock han oss i sin famn må sluta,
»Och öfver dig och våra framtidsdar,
»Som far och herrans prest, välsignelser utgjuta.»
Zorobabel.
(Den sjelf förbannad är, för andra bedja vill!
Ack, att ett sam vef fins! . . . ack, att en Gud är till!)
Barrabas.
Du ryser? du som bör serafens vällust röna,
Att uti dessa barn din maka få igen.
Men hör: då de så himmelskt sköna,
Som stjernan född af morgonen,
Så ömma som den flägt, som söker dufvans möte
Och älskarinnans suck till hennes älskling bär,
Då, Zorobabel, kom en tropp af Juda här,
Och ryckte dessa barn ur moderns lugna sköte,
Och ...
Zorobabel.
Dessa? . . . hennes? - Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
